beataekmans.blogg.se

Har varit så härligt att komma till värmen och solen. 

Besökte fem olika öar på vår kryssning i Karibien. Hade dessutom några dagar på båten till havs. Då kunde vi bara slappa o njuta.

Var flitiga i gymmet. Cyklade varje dag minst en mil och tränade benen i olika maskiner.

Hade ju min operation när vi kom hem att tänka på.

Hemma igen möttes vi av snö kyla 😟

Marco hade varit på spa och eftersom det blev skit väder kunde de inte hämta honom så han fick stanna en vecka extra. De andra fick vila.

Jonas och Fredrik tog hand om hästarna hemma. Hade gjort ett stort schema så de inte skulle missa nåt. Tror aldrig det varit så ordentligt gjort.

Direkt dagen efter vi kom hem var det vara att gå upp tidigt och rida. 

Jag har kämpat på med Ratzia och Hedda. Ratzia har känts bra. Försökte smyga in skritt utan taktinslag. Tänkte att hon skulle glömt bort de dumheterna och det stämde ganska bra. Gick bättre nu.

I onsdags åkte vi med Marco o Ratzia till Lennart för hoppning. Då det var dåligt väglag körde jag först dit Marco och åkte sen hem och hämtade Ratzia.

Innebar att jag inte såg Marco hoppa men fick ju se Ratzia och hon såg fin ut. Hoppade en kombination på 150 😳 Ser lovande ut.

I torsdags åkte jag in till operation 3 på Mölndals sjukhus.

Hade fastat och tvättat mig med hibiskrubb tre gånger även håret.

Blev omhändertagen av en trevlig sköterska som förklarade att jag efter operationen skulle placeras i en maskin, en kinetec, i tre dygn. Den skulle sträcka o böja benet automatiskt dygnet runt.

Blev placerad i en säng och fick dropp i väntan på att det skulle bli min tur.

Efter drygt två timmar kom läkaren som skulle utföra operationen. Det var samma läkare som jag träffade i juli och pratade om hur jag skulle opereras.

Han frågade hur det var och jag sa rätt bra. Benet är bättre och jag kan nästan räta det.

-Va, sa läkaren och drog bort täcket och stirrade på mitt ben som låg utsträckt.

Du är ju frisk, jag kan inte förbättra dig.

Jag försökte säja att jag har problem att gå uppför trappor, det knäpper i knäet som om nåt är löst, benet känns som en klump ibland.

Läkaren förklarade att mina broskytor inte är släta längre och att jag har artos i knäet. Inget som går att göra nåt åt.

Du får äta antiinflammatoriskt i perioder när du har ont.

Jag har inte ont o har aldrig haft, sa jag.

Så det slutade med att jag blev av med droppet och fick klä på mig igen och gå hem.

Lite snopet men ändå skönt att slippa. Uppenbart har sjukgymnastiken gjort nytta.

Ska fortsätta träna o helst ej belastande saker som löpning utan cykling o simning.

Ridning var sisådär. Är ju ganska belastande men det har jag ju gjort hela tiden så det går nog bra.

Nu ska jag börja träna med Ratzia på riktigt och se till att starta igen.