Idag hände i princip ingenting och ändå drattar jag av. Hade Vivi hemma förra veckan som gick över Rivica och hittade en hel del fel på henne. Det mesta kunde Vivi massera bort men lite satt kvar. Vi kom överens om att Vivi ska visa mig hur Body Balance fungerar för att få Rivica att arbeta mer rätt med sin kropp. Vivi kommer till helgen och fram till dess tyckte Vivi att jag skulle rida henne i en låg form och gärna galoppera i lätt sits på lite längre tyglar samt försöka forma henne runt vänster skänkel.
Det var det jag gjorde, galopperade i lätt sits i paddocken och formade runt vänster skänkel. Plötsligt viker hon huvudet åt vänster, kanske skjuter ut bogen och dra sig åt vänster. Hur som helst hade jag ingen häst eller hals framför mig utan ser bara gruset och så låg jag på rumpan och ser Rivica ovanför mig. Landade givetvis i den blötaste delen av paddocken. Skitig och blöt på byxorna och jackan. Nästan så jag tvekade att sitta upp igen för att inte förstöra sadeln. Borstade av mig och fortsatte rida.
Sa till Sara att jag kanske får sluta rida, är ju för gammal för att trilla i backen varje vecka. Hon nappade givetvis på detta och tyckte att jag kunde bli hästskötare på heltid åt henne. Förstår att Sara hade gillat det, men är det inte nästan redan så?
Var med när Sara tävlade igår. Fick ju köra upp två hästar till Trollhättan där Sara redan var då hon och Jonas hade åkte upp med en innan. När Jonas körde hem åkte jag dit. Vi möttes på vägen och vinkade till varandra.
Marco var jätteduktig och placerade sig i både 125 och 130. Han ser så fin ut på banan och hoppar så fint. Han lyssnar på Sara och svara på framåt när hon ber honom. Han verkligen imponerar MEN han är en riktig jobbig häst att ha med sig. Man kan inte leda honom som de andra. Det är precis som om han försöker träffa mina ben med sina framben, han går och tränger. Han viftar med huvudet och gör sitt bästa för att knocka oss hela tiden. Han kan inte stå kvar själv i transporten utan man får stå kvar och vakta honom. Synd att han inte kan uppföra sig och ändå var han lugn i går. Sa till Sara att hon för faktiskt träna på att leda honom hemma. Ser ju lite illa ut när man måste ha ett spö i handen för att hota honom.
Hedda däremot är som en hund. Hon är hur snäll som helst. Visst gnäggar hon efter sitt sällskap när hon lämnas men inte behöver vi vara kvar och vakta henne. Däremot sparkade hon en del i transporten. Fredrik har byggt en hingstvägg så att de inte ska se varandra. Hjälper en del.
Hedda hoppar med betydligt mindre marginal än Marco och rev första hindret i 125 men 130 låg bommarna kvar fastän hon var i och klonkade en hel del. Då vann hon klassen med några hundradelar.
Även Ratzia placerade sig men henne såg jag ju inte. Man blir både glad och stolt när det går så bra för Sara och alla hästarna.
Sara och Hedda på prisutdelning i 130. Klubbkompisen Caroline Lund viftar för att Hedda ska ta fram öronen.
Jaha, då trillade jag av igen 😞
Allmänt En kommentarIdag hände i princip ingenting och ändå drattar jag av. Hade Vivi hemma förra veckan som gick över Rivica och hittade en hel del fel på henne. Det mesta kunde Vivi massera bort men lite satt kvar. Vi kom överens om att Vivi ska visa mig hur Body Balance fungerar för att få Rivica att arbeta mer rätt med sin kropp. Vivi kommer till helgen och fram till dess tyckte Vivi att jag skulle rida henne i en låg form och gärna galoppera i lätt sits på lite längre tyglar samt försöka forma henne runt vänster skänkel.
Det var det jag gjorde, galopperade i lätt sits i paddocken och formade runt vänster skänkel. Plötsligt viker hon huvudet åt vänster, kanske skjuter ut bogen och dra sig åt vänster. Hur som helst hade jag ingen häst eller hals framför mig utan ser bara gruset och så låg jag på rumpan och ser Rivica ovanför mig. Landade givetvis i den blötaste delen av paddocken. Skitig och blöt på byxorna och jackan. Nästan så jag tvekade att sitta upp igen för att inte förstöra sadeln. Borstade av mig och fortsatte rida.
Sa till Sara att jag kanske får sluta rida, är ju för gammal för att trilla i backen varje vecka. Hon nappade givetvis på detta och tyckte att jag kunde bli hästskötare på heltid åt henne. Förstår att Sara hade gillat det, men är det inte nästan redan så?
Var med när Sara tävlade igår. Fick ju köra upp två hästar till Trollhättan där Sara redan var då hon och Jonas hade åkte upp med en innan. När Jonas körde hem åkte jag dit. Vi möttes på vägen och vinkade till varandra.
Marco var jätteduktig och placerade sig i både 125 och 130. Han ser så fin ut på banan och hoppar så fint. Han lyssnar på Sara och svara på framåt när hon ber honom. Han verkligen imponerar MEN han är en riktig jobbig häst att ha med sig. Man kan inte leda honom som de andra. Det är precis som om han försöker träffa mina ben med sina framben, han går och tränger. Han viftar med huvudet och gör sitt bästa för att knocka oss hela tiden. Han kan inte stå kvar själv i transporten utan man får stå kvar och vakta honom. Synd att han inte kan uppföra sig och ändå var han lugn i går. Sa till Sara att hon för faktiskt träna på att leda honom hemma. Ser ju lite illa ut när man måste ha ett spö i handen för att hota honom.
Hedda däremot är som en hund. Hon är hur snäll som helst. Visst gnäggar hon efter sitt sällskap när hon lämnas men inte behöver vi vara kvar och vakta henne. Däremot sparkade hon en del i transporten. Fredrik har byggt en hingstvägg så att de inte ska se varandra. Hjälper en del.
Hedda hoppar med betydligt mindre marginal än Marco och rev första hindret i 125 men 130 låg bommarna kvar fastän hon var i och klonkade en hel del. Då vann hon klassen med några hundradelar.
Även Ratzia placerade sig men henne såg jag ju inte. Man blir både glad och stolt när det går så bra för Sara och alla hästarna.
Sara och Hedda på prisutdelning i 130. Klubbkompisen Caroline Lund viftar för att Hedda ska ta fram öronen.