Pratade med min syster som bor i Stockholm. De hade beställt från Baltikum till hennes stall och även lusern. Påstod att all lusern i affärerna var slut. Inte bra om folk bunkrar så det inte räcker till alla. Antar att fodertillverkarna importerar så
att de kan göra kraftfoder eller om allt kommer från utlandet.
Vi ger våra Krafft original och Alfa Grove. Det är inte mkt kraftfoder som de får men npt måste de ha och speciellt om man ska snåla på hösilaget.
Beslöt att rida ut hemma med Ratzia. Så skönt att bara rida rätt ut i skogen. En fördel med torkan att skogen hemmavid är torr för i vanliga fall är den alltid blöt.
Red upp mot Sandsjöbacka och på grusvägen mötte jag två tjejer med två arga hundar som skällde och drog i sina koppel. Eller var det tjejerna som drog?
Fia kikade lite på dem men valde att inte gå fram och hälsa. Tur då jag hade noll koll på henne då jag missat att ta med godis.
Eftersom jag rider fram och tillbaka så förstod att vi skulle mötas igen 😟
Kom på att jag kunde testa en ny stig in i skogen. Hade ridit in en bit på den innan men vänt. Tänkte att jag rider på den en stund så kan de med hundarna passera så vi slipper mötas.
Nu visade sig stigen var ordentligt tydlig så den måste användas. Fortsatte en bit ner mot motorvägen för att sen svänga uppåt igen.
Trodde att jag skulle komma ut på grusvägen närmast oss och att jag då kunde följa den och sen gå genom skogen hem.
Kom ut på en liten grusväg och hamnade vid en lada där vi fick tränga oss fram mellan plankor och en traktorskopa. Ratzia var rätt tveksam.
Jag började fundera på var vi var. Kände inte alls igen mig. Plockade upp mobilen och kollade i Equilab appen som jag hade startat.
Var långt ifrån där jag trodde. Hade ridit rätt emot motorvägen och inte hemåt.
Insåg att det var asfalt och bebyggelse innan vi skulle komma till grusvägen och att följa den upp i skogen igen var ganska långt.
Valde enklaste vägen; ringde Jonas.
Jag är vilse, sa jag. Ska jag ta transporten och hämta er, frågade Jonas. Ja tack, svarade jag.
Du skojar, sa Jonas men det gjorde jag inte.
Titta på hitta vänner så ser du var jag är. Tur att det finns mobiler så man kan ha lite koll.
Vi fortsatte asfaltvägen fram förbi villor. Hann ända ut till stora vägen och där påfarten till motorvägen är. Stannade vid en busshållplats så Jonas lätt kunde plocka upp oss.
Beslöt att rida Marco på de vanliga ridspåren i Bunketorp. Skulle ju bara skritta på honom och ville ha bra underlag och inte rida vilse igen.
Vi väntar på skjuts hem igen 😊
Ridspåret för att inte rida vilse med Marco.
Start och mål är en bit ifrån varandra 😂
Hade tagit tid att rida hem igen. Tur att det är vägar som ramar in mig när jag är på stigfinnarjakt.
Vilse 😂
Allmänt KommenteraPratade med min syster som bor i Stockholm. De hade beställt från Baltikum till hennes stall och även lusern. Påstod att all lusern i affärerna var slut. Inte bra om folk bunkrar så det inte räcker till alla. Antar att fodertillverkarna importerar så
att de kan göra kraftfoder eller om allt kommer från utlandet.
Vi ger våra Krafft original och Alfa Grove. Det är inte mkt kraftfoder som de får men npt måste de ha och speciellt om man ska snåla på hösilaget.
Beslöt att rida ut hemma med Ratzia. Så skönt att bara rida rätt ut i skogen. En fördel med torkan att skogen hemmavid är torr för i vanliga fall är den alltid blöt.
Red upp mot Sandsjöbacka och på grusvägen mötte jag två tjejer med två arga hundar som skällde och drog i sina koppel. Eller var det tjejerna som drog?
Fia kikade lite på dem men valde att inte gå fram och hälsa. Tur då jag hade noll koll på henne då jag missat att ta med godis.
Eftersom jag rider fram och tillbaka så förstod att vi skulle mötas igen 😟
Kom på att jag kunde testa en ny stig in i skogen. Hade ridit in en bit på den innan men vänt. Tänkte att jag rider på den en stund så kan de med hundarna passera så vi slipper mötas.
Nu visade sig stigen var ordentligt tydlig så den måste användas. Fortsatte en bit ner mot motorvägen för att sen svänga uppåt igen.
Trodde att jag skulle komma ut på grusvägen närmast oss och att jag då kunde följa den och sen gå genom skogen hem.
Kom ut på en liten grusväg och hamnade vid en lada där vi fick tränga oss fram mellan plankor och en traktorskopa. Ratzia var rätt tveksam.
Jag började fundera på var vi var. Kände inte alls igen mig. Plockade upp mobilen och kollade i Equilab appen som jag hade startat.
Var långt ifrån där jag trodde. Hade ridit rätt emot motorvägen och inte hemåt.
Insåg att det var asfalt och bebyggelse innan vi skulle komma till grusvägen och att följa den upp i skogen igen var ganska långt.
Valde enklaste vägen; ringde Jonas.
Jag är vilse, sa jag. Ska jag ta transporten och hämta er, frågade Jonas. Ja tack, svarade jag.
Du skojar, sa Jonas men det gjorde jag inte.
Titta på hitta vänner så ser du var jag är. Tur att det finns mobiler så man kan ha lite koll.
Vi fortsatte asfaltvägen fram förbi villor. Hann ända ut till stora vägen och där påfarten till motorvägen är. Stannade vid en busshållplats så Jonas lätt kunde plocka upp oss.
Beslöt att rida Marco på de vanliga ridspåren i Bunketorp. Skulle ju bara skritta på honom och ville ha bra underlag och inte rida vilse igen.
Vi väntar på skjuts hem igen 😊
Ridspåret för att inte rida vilse med Marco.
Start och mål är en bit ifrån varandra 😂
Hade tagit tid att rida hem igen. Tur att det är vägar som ramar in mig när jag är på stigfinnarjakt.