Så var det dags att åka till Eva o träna. Var längesen då Ratzias svullna ben stoppat mig och att jag tappat motivationen. Nu var det inte kallt inte halt jag var inte trött o Ratzia var ok.
Är en stund att köra på mindre väg till Eva och det är alltid dubbelt så mycket snö som hemma. Nu var det ingen snö hemma och alltså ingen hos Eva.
I början var Ratzia seg och jag hade lust att sparka till henne för att få lite fart i henne. Fick rida på volt och flytta och böja runt inreskänkel för att få henne mjuk.
Lite ridning på spåret och bogen in. Hela tiden hade jag lusten att driva och jäkta på henne.
Gick över till galopp och vips fanns bjudningen. Hej vad det gick. Nu fick jag trycka ner rumpan i sadeln och sitta halvhalter.
Fick rida på volten och fånga bakdelen. Fick en lugnare galopp och fin eftergift. Släppa och sitta still och sedan upprepa. Blev riktigt bra.
Traven blev mkt bättre och bjudningen fanns kvar. Sitta halvhalter och få Ratzia att lyssna.
Pratade med Eva om att jag inte hade nån bjudning i början. Eva sa att jag inte får jaga henne för då blir det ingen bjudning utan bara att hon springer fortare och det vill jag ju inte.
Får ta det lugnare och låta henne successivt hitta sin bjudning. Dessutom måste jag ha still höger hand i vänster varv. Den lever sitt egna liv. Lägg ner handen mot mankammen och håll den still. I andra varvet har jag vänster hand still. Hur svårt kan det vara?
Det var riktigt roligt att träna igen så jag bokade in en lektion nästa vecka också. Måste komma igång igen.
Ratzia tar Bills hö