Efter nästan en vecka på sjukhus blev det dags för nästa operation. Var lagom lång tid emellan för att vilja bli opererad igen.
Jag lider av läkarskräck och är spruträdd. Går aldrig till läkare om det inte är absolut tvunget.
Den stora ställningen på benet skulle bli skönt att bli av med.
På sjukhus måste man ha koll på det mesta själv. Undrar hur det går för alla äldre som ligger inne.
På tisdagen fick jag först höra att jag skulle opereras som nr två. Sen blev det kl tre.
Frågade om jag inte skulle duscha igen med Hibiscrubb. Fick lite olika svar så jag bestämde att en dusch inte var fel.
När jag precis var klar blev jag hämtad till operation och då var klockan elva.
Efter två timmar på förberedelse rummet var det dags. Hade pratat med "operatören" som berättade att det var en komplicerad knäledsoperation. Trodde att det var en benbit som skulle sättas fast på skenbenet. Men nej det var mycket mer trasigt.
Kom upp till salen på kvällen. Denna gång mådde jag inte illa. Hade berättat att jag hade kräkts efter förra operationen så de hade gett mig medicin. Finns medicin mot allt 😊
Nu hade jag en ställning betydligt smidigare med kardborreband. Ingen smärta alls.
Fotade ställningen på kvällen för att visa Jonas och Sara.
Dagen efter var det röntgen och då knäppte de upp den 😳 men det gick fint. Sen fick sjukgymnasten göra om det då den kasat ner.
Fick prata med läkaren på eftermiddagen och fick veta att en menisk inte hade gått att rädda. Brosket på knäleden var skadat och han tror dessvärre att mitt knä kommer att ta "slut" fortare och att jag kan behöva en protes så småningom. Vet inte om jag tror det.
Fick en fin bild av läkaren. Först fattade jag inte vad den föreställde. Plåtar och skruvar 😱
Fick prova en form av gåstol att ha i början innan jag kan hoppa på kryckor. Benet är rakt just nu och får inte belastas så jag fick hålla upp benet och ha det framåt. Efter tio meter var jag helt slut.
Ska få med mig en hem tillsammans med en rullstol. Måste träna så jag kan flytta mig mellan dessa och sängen och toastolen.
Massa saker man inte brukar fundera på.
Imorgon blir det hemgång. Platserna behövs till andra och jag har snart varit här i tio dagar 😳
Mina rumskompis har bytts ut flera gånger.
Tyvärr har hästtjejen som kände Eva fått åka hem. Ja det var ju skönt för henne eftersom hon mådde mycket bättre.
Nu har jag bara min 90 åriga väninna kvar i sängen mittemot.
En ny patient har kommit och är en äldre herre.
Min fd arbetskamrats fru hittade jag i dagrummet förra helgen. Tänk så liten världen är. Hon har också fått åka hem.
Ska nog fixa detta, det är många som har det värre. Bara jag får böja benet lite till blir det enklare.
Ska ta en spruta varje kväll för att förhindra blodpropp. De vill att jag ska göra det själv men jag kan inte. Sa att det fixar min man.
Jonas får träna när han hämtar mig imorgon, men han vet inte om det än 😂
Är väl egentligen inte Ratzias fel att jag ligger här. Men hon måste stå still vid upp och avsättning.
skriven
Hoppas allt läker som det ska och att återhämtningen går bra! Massor med krya på dej!
Hälsa din man att det inte alls är svårt att "picka" (ge sprutan) bara att ta tag i huden på magen mellan tummen och pekfingret och picka där. Jag har gett min svärmor samma sprutor ,eftersom jag är utbildad djursjukvårdare tyckte de på hälsocentralen att det var passligt att jag gav dem :) :)