Sara hade planer på att åka till manegen men då de varnade på radion att det var riktigt halt kändes det onödigt att åka transport.
Sadlade på Rivica och pälsade på mig själv. Redan när jag lämnade paddocken för att gå ut i kohagen var det massa snö på träden. Träden låg över stigen och snön bara rasade över oss.
Tänkte att det är nog bättre på skogsvägarna. Man är ju optimist och gillar att rida ut. På andra sidan kohagen i skogen var det värre. Träden fullkomligt låg ner över stigen. Snön bara rasade över oss. Kom tom in lite i nacken trots mössa och buff på mig. Vet att man ska ha hjälm men ibland är mössan bättre.
Skogsvägen var ju inte mycket bättre. Rivica stannade och funderade på om jag var riktigt vettig som manade på henne att kliva på rätt under träden. Stundtals försökte hon vända hem igen.
Jag låg över halsen och duckade och blundade. Missbedömde emellanåt när jag kunde räta på mig och gick grenar och snö i ansiktet.
Vi var som två snögubbar. Detta är vägen. I skogen var det värre.
Ganska mysigt trots allt. Underlaget var jättefint.
Sen var det dags för Ratzia. Beslöt att stanna i kohagen med henne. Travade och galopperade med henne. Det var nog jobbigt i snön för hon blev ordentligt svettig. Var lite stel i vänstersida och protesterade lite.
Samtidigt red Sara och Fredrik i paddocken och Ratzia hade nog hellre varit där.
Viftade lite med huvudet och stannade upp och då höll jag på att trilla av 😟
När vi kom tillbaka till paddocken fick jag höra att Sara hade trillat av Marco när han hade bockat.
Glada hästar i snön. Snart är den borta och regnet åter. Gäller att rida ute när det går ⛄️❄️🐎.
skriven
Tänk att han slängde av mig den busen :O